Porträttet: Arkitekt Erik Werner

”I framgångsrika städer finns samlingsplatser där människor trivs”

Många har nåtts av nyheten att hela kvarteret Luna ska byggas om. Erik Werner är arkitekten som efter några år utomlands återvände till sitt älskade Södertälje. I sitt yrke är han engagerad i stadsutveckling och vill lyfta ämnet. Vi fick en pratstund med honom om historia, nutid och framtid i en stad i förändring.

Varför tror du att så många är engagerade i Lunas framtid?

– Det är vanligt med starka känslor kring vad som händer i stadskärnan och många har åsikter. Att Luna rivs kommer att bli en stor omställning som påverkar många. Luna representerar en specifik tidsanda och symboliserar kulmen på citysaneringen, alltså moderniseringen av Södertälje på 1960 och -70 talet.

Vad innebar citysaneringen för Södertälje?

– På den tiden tyckte många att stora delar av byggnadsbeståndet i stadskärnan hade för dålig standard och behövdes moderniseras. Så man moderniserade. Mycket av den täta, småskaliga bebyggelsen revs för att ge plats åt ”ljus och rymd”, bredare gator och den framväxande biltrafiken. Detta har skapat ett trauma som lever kvar än idag.

– Många känner att mycket gick förlorat i moderniseringen. Samtidigt måste man komma ihåg att tidsandan var annorlunda på 50-talet. Historien och det traditionella förknippades med ett nyligen avslutat världskrig och många ville blicka framåt istället för bakåt. Idag ser vi en tydlig förändring i det avseendet, trenden går snarare mot en romantisering av det förgångna.

Vad medförde moderniseringen för Luna?

– Att ett 300 år gammalt gatunät försvann och fyra kvarter blev ett jättekvarter. Lunakvarteret byggdes för att vara en samlingspunkt för statliga myndigheter och blev en symbol för det moderna, offentliga Sverige. Samtidigt vet vi idag att många av de beslut som togs på 1960-talet inte föll så bra ut.

– Lunakvarteret kanske fungerade som planerat under en period, men har aldrig riktigt bidragit till en levande stad för människor. Kvarteret är som en mur som effektivt blockerat en naturlig öst/västlig passage. Sidogatorna har blivit bakgator med lastkajer, och folk håller sig på Storgatan. På kvällar och nätter är området nedsläckt och dött.

– Tidsandan och visionen om det offentliga Sverige har gått förlorad och idag får andra värden symbolisera livskvalitet och framåtanda. Nu har vi chansen att tänka om och kanske återskapa lite av den variation i verksamheter, estetik och social närvaro som försvann när de äldre kvarteren revs.

Hur bygger man då, så att alla medborgare känner sig välkomna?

– Städer som bara är öppna för en socioekonomisk grupp tenderar att bli sterila och döda och förlorar den dynamik som bygger ett starkt stadsliv där människor trivs. Framgångsrika städer är platser dit folk söker sig för att det finns en variation och dynamik i mötet mellan såväl olika sorters verksamheter som olika sorters människor.

– Där finns kvällsekonomi som gör att staden inte dör när butikerna stänger. Där finns centrala bostäder för alla socioekonomiska grupper och där skapas möjligheter till möten, nya idéer, konserter och aktiviteter av olika slag. Det är det som är en levande stad. Vi har historiskt haft ett väldigt ensidigt fokus på handeln i centrala delar av Södertälje.

Vad tror du skulle vara en bra lösning för området nu när hela Lunakvarteret ska byggas om?

– En återskapad mindre kvarterskultur som förstärker flödet av människor på de öst/västliga tvärgatorna skulle vara bra för hela stadskärnan, liksom verksamheter som möjliggör en social blandning där folk kan mötas och träffas.

– Vi vet inte hur framtiden kommer att se ut, men vi vet att saker förändras så vi behöver en flexibel stadskärna med lokaler som kan användas till många olika saker på många olika sätt.

Det låter ju bra. Men mer? Om du får önska dig vad som helst?

– Då skulle jag vilja se en större offentlig byggnad i ett av de mindre kvarteren, helst det mot torget. En plats där alla känner sig välkomna, ett kulturhus vore fantastiskt och hör hemma här vid torget. Något hållbart, byggt i trä; en tydlig offentlig byggnad och en samlingsplats för södertäljeborna, med kultur och nöje.

– Jag skulle vilja se lite hög svansföring här. Nu finns möjligheten att skapa något som placerar Södertälje på världskartan och som håller den höga kvalitet som offentliga byggnader ofta har utomlands.